Kul att mina ben dör. Kul att jag knappt kan gå. Kul att jag måste gå för att jag fått punka på cykeln. Kul att mitt bankkort är borta. Kul att jag inte har några pengar. Kul att jag måste gå till stan varje gång jag måste ha pengar. Kul att det tar typ två veckor innan jag får ett nytt bankkort. Kul att jag måste äta alvedon för att kunna gå. Kul att pappa tycker att jag får skylla mig själv. Kul att mitt golv är äckligt. Kul att jag inte har någon skurmopp. Kul att min linsvätska är slut. Kul att den bara går att köpa i stan. Kul att mitt bostadsbidrag aldrig kommer. Kul att jag får konstig post. Kul att leva. Kul, kul, kul.

Märks det att jag är närking eller? Någon gång ska jag sluta klaga på saker. Jag borde tänka mer på barnen i afrika. Jag borde vara mer tacksam. Faktiskt. Jag ska bli det. Snart.

Dumt att jag missar begavningen idag. Men jag vet inte vem jag skulle gått med. Dessutom känns det lite jobbigt med två begravningar inom loppet av fem dagar. Begravningar tär på en lite. Även ifall jag faktiskt tycker att dom är rätt bra. För det mesta.

Nu ska jag gå ner till Michaela, hon har ingen telefon så man får göra som när man var liten och gick och plingade på när man ville leka med någon. Jag ska nog låtsas att jag är liten. Typ tills allt går över.