Det viktigaste var att inte dra åt sig uppmärksamhet, att inte låta verkligheten hinna ikapp ens förbipasserande jag

"Det fungerar precis på samma sätt som när disparata ljud förs samman och skapar en enda stavelse av något som vid första anblicken bara verkar vara det monotona upprepandet av något totalt meningslöst"



Just nu tror jag att jag ska gå till fågeltornet bakom fängelset där det luktar bajs och läsa ut min bok. Det känns lite vemodigt. Jag trivs med min bok. Och jag har trivts med den i en vecka, i 730 sidor, nu. Jag har 10 sidor kvar. Det är inte mycket. Hejdå boken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0