Tänk vad bra det är. Eller. Tänk vad bra det kunde ha varit. Och förhoppningsvis. Tänk vad bra det kommer att bli.

Jag blir väldigt rädd ibland. När det händer saker. Som är jobbiga. För andra. För mig. Hursomhelst blir jag väldigt rädd. För när jag säger saker som är mig. Upplevs dom jobbigt. Och när jag försöker att förklara vad jag tycker. Och det inte går fram. Och det jag försöker påverka förblir opåverkat. Då vill jag inte mer. Samtidigt som jag vill mest av allt.

Jag håller alla tummar som går.