Tråkig dag. Jag har mått dumt. Typ inbillningssjuk. Känns onödigt. Jag behöver hjälp. Med att bli glad. Och med att förstå saker.

Tid för sig själv är liksom bara kul när man själv väljer den har jag lärt mig.

Snart tror jag att den här dagen försvinner på grund av all tråkighet den orsakat. Typ tankar som jag duger inte till krockar med tankar som inget annat duger till och den filten bör ligga där men också där och egentligen ingenstans och jag tror inte på rummet i sig överhuvudtaget idag för det duger inte och jag duger inte och att sluta med socker är som att börja med att försvinna för det gör allt utom försvinnande odugligt och hur kan försvinnande vara dugligt och varför kan jag inte fatta att jag borde sluta skriva nu eftersom den här meningen är allt för lång och allt för långt borta och allt för meningslös och ointressant och oduglig.